Hässleholms omsorgsförvaltning försvarar sina medarbetares försök att via överförmyndaren få en äldre kvinna tvångsplacerad på boende, trots att handlingarna saknar lagligt stöd. Kvinnan utsattes tidigare för svält och uttorkning på ett korttidsboende dit hon förts mot sin vilja.
Högsta chefer inom Hässleholms kommuns omsorgsförvaltning står fast vid att deras personal agerade korrekt när de försökte få överförmyndaren att ansöka om en förvaltare för att kunna placera en äldre kvinna på särskilt boende mot hennes uttryckliga önskemål. Ärendet avskrevs av överförmyndaren med motiveringen att det inte fanns stöd i lagen för det efterfrågade ingripandet. Tillförordnade verksamhetschefen Sara Fast hävdar dock att överförmyndaren bara gjorde en annan bedömning, medan omsorgschef Annette Viksten Åhl felaktigt påstår att beslutet går att överklaga.
Kvinnan hade tidigare, mot sin vilja, placerats på ett korttidsboende i en annan kommun efter en sjukhusvistelse. Där nekades hon hemresa och utsattes för svält och uttorkning till den grad att en akut räddningsinsats krävdes. Efter att ha fått dropp piggnade hon till och kunde med all tydlighet förklara för personalen att hon ville återvända hem, vilket sedan omsider ordnades. Det finns inga lagliga möjligheter att tvinga någon till äldreomsorg; tvärtom krävs den enskildes samtycke. Omsorgens agerande i detta fall grundade sig på två orosanmälningar mot kvinnans son, Linus, som han varken fick ta del av eller bemöta innan de användes som underlag för ingripanden.
Ogrundade anklagelser bildade grund
I orosanmälningarna, som Frilagt har tagit del av, framförs allvarliga och ogrundade anklagelser. En sjuksköterska från hemsjukvården hävdar att sonen hindrat sin mamma från att få vård och att det inte funnits värme i hemmet. En AT-läkare från vårdcentralen skriver att sonen gett sin mor glass istället för mat och att hans påstådda konflikter med kommunen utsätter henne för en vård som kan förkorta hennes liv. Dessa anklagelser har sedan använts som underlag för flera beslut, inklusive en anmälan till överförmyndaren om att kvinnan behövde en förvaltare.
I anmälan till överförmyndaren hävdar omsorgen att kvinnan saknar förmåga att samtycka till nödvändig vård. Detta anses vara en felaktig bedömning, med undantag för den period då hon var svårt försvagad av svält på korttidsboendet. När Frilagt konfronterar omsorgschef Annette Viksten Åhl med frågan om vad hon ska göra åt att hennes medarbetare gör anmälningar på olagliga grunder, svarar hon att kommunen kan föreslå förvaltare och att överförmyndarens beslut inte är slutgiltigt utan kan överklagas. Detta är en felaktig uppgift, då ett beslut om avskrivning från överförmyndaren inte går att överklaga.
Chefer försvarar agerandet
Frågorna bollas sedan vidare till tillförordnade verksamhetschefen Sara Fast. I ett mejlsvar försvarar hon myndighetens agerande med hänvisning till en akut situation och ett ansvar att agera utifrån den enskildes behov av skydd. Hon förnekar att anmälan explicit sa att personen skulle tvingas till boende, men erkänner att överförmyndaren tolkade den på det viset. Flera formuleringar i anmälan pekar mot att tvång var avsikten, bland annat påståendet att ”personen saknar insikt i sitt hjälpbehov och har svårt att uttrycka sin vilja, vilket gör det svårt att genomföra insatser på frivillig basis”.
Sara Fast håller inte med om att anmälan saknade lagstöd. ”Att anmälan inte bifölls innebär inte att den saknade grund, utan att överförmyndaren gjort en annan bedömning”, skriver hon. Hon tillägger att hon inte delar uppfattningen om att deras bedömning grundas på bristande kunskap om lagstiftning enbart för att ansökan avslogs. Överförmyndarens motivering var dock entydig: ”Det agerande som efterfrågas av anmälaren har inte stöd i det lagrum som reglerar förvaltarens behörighet”. Därför, och för att en god man först måste prövas, gjorde överförmyndaren ingen ansökan till tingsrätten. Sara Fast svarar inte på varför man inte enligt sedvanligt förfarande kontaktade anhöriga eller gav dem möjlighet att bemöta orosanmälningarna innan man agerade. Hellre inte på frågan om någon kommer att be vårdtagaren eller hennes son om ursäkt.
