Ingenstans redovisas vad som görs för att bryta den nedåtgående spiralen. I stället säger ännu fler upp sig. Detta måste få ett stopp, skriver en patient som väntar på operation på Universitetssjukhuset i Linköping.
Rygg- och cancerkirurger på US slutar eftersom de inte får träna på att operera. Patienterna uppmanas att söka vård någon annanstans eftersom de får vänta farligt länge. Vi har läst att det beror på bristen på operationspersonal. Men vad gör regionen för att få tillbaka personal och locka till sig ny?
Patienter får vänta medan skador och smärta förvärras. Kostnaderna för sjukvården ökar. Ingenstans redovisas vad som görs för att vända den nedåtgående spiralen. I stället säger ännu fler upp sig. Detta måste få ett stopp.
Kräver handlingsplan för att behålla personal
Nu vill vi se en handlingsplan för att behålla och utöka antalet anställda inom operationsavdelningen. Det behövs en mycket kompetent chef som kan avgöra vad som krävs i form av bättre arbetsvillkor och högre löner. Detta måste få kosta på kort sikt, och ledningen behöver ha djup förankring i operationsverksamheten.
Man talar om marknadskrafterna. Men utbudet av sjuksköterskor som är beredda att arbeta inom operation på de villkor som erbjuds i dag är litet. Därför behöver villkoren ändras. Det räcker inte att vänta. Det måste göras nu. Vilka patientgrupper drabbas härnäst? Vilka specialistläkare byter region? Vilka forskningsprojekt läggs ned eftersom man inte kan forska på operationer som inte utförs?
Planen för arbetet borde redan finnas. Ändå svarar man de kirurger som slutar att det finns för lite operationspersonal, på samma generella sätt som man svarar andra som pekar på problemen. Men det här har inte hänt utan anledning. Nu står vi här, och då hjälper det inte att tala allmänt om brister som om de hade uppstått av sig själva. Det har de inte.
Regionen ser ingen enkel lösning
I en artikel säger regiondirektören att man inte vet vad bristen på operationssköterskor i Linköping beror på. Vi medborgare vill se en konkret plan för hur arbetet ska gå till och en person som ansvarar för frågan. De sjukaste patienterna drabbas värst och har ingen tydlig röst i debatten. En multisjuk patient som behöver mycket annan vård för att genomgå en höftoperation kan man inte trösta med vårdval. Få vårdgivare inom det fria vårdvalet kan ta emot de allra sjukaste. Den vården hör hemma på Universitetssjukhuset, där det finns många specialiserade vårdenheter.
Som en av dessa patienter kräver jag nu ett konkret svar: Hur ska en operationsverksamhet som täcker behoven skapas? Jag har väntat på min operation sedan i maj, då man sa att det skulle ta sex veckor innan den blev av. Det har gått betydligt mer än sex veckor sedan dess, skriver patienten, som signerar med “Multisjuk patient och medborgare”.
Regionen: Arbete pågår men tar tid
I sitt svar uppger Region Östergötland att operationskapaciteten på US är en fråga som regionledningen tar på största allvar och prioriterar högt. Regiondirektören beslutade i början av året om en omfattande handlingsplan för att öka operationskapaciteten. Insatser pågår på många områden, med målet att skapa en stabil bemanningssituation och tillräcklig kapacitet på operationsavdelningarna.
Vissa åtgärder har börjat ge resultat. Bland annat vidareutbildar sig nu tolv sjuksköterskor som är anställda i regionen inom operationssjukvård, och inom en del områden ökar vi kapaciteten. Ledningen arbetar också aktivt för att förbättra de anställdas arbetsmiljö och arbetsvillkor. Många åtgärder är dock långsiktiga, och det kan ta tid innan konkreta resultat syns. Det finns tyvärr inga snabba, enkla lösningar. Det krävs ett uthålligt arbete på många fronter, både på kort och lång sikt.
Regionen vill verkligen ta vara på det stora engagemang som finns bland medarbetare och chefer, både på operation och i de opererande verksamheterna. Dialogerna med chefer, medarbetare och fackliga företrädare ska fortsätta och fördjupas. Det är viktigt att US har kapacitet att bedriva högspecialiserad vård och vård som inte kan vänta, exempelvis canceroperationer. Regionen ser fortlöpande över hur operationerna kan fördelas mellan de olika operationsavdelningarna på US och mellan regionens sjukhus, för att avlasta den centrala operationsavdelningen på US.
När det gäller planerad vård som inte är akut är väntetiderna tyvärr långa inom många områden. Insatser för att korta köerna görs både inom regionen och genom att erbjuda vård hos andra vårdgivare. Insatserna har gett visst resultat, även om mycket återstår. Avslutningsvis understryker regionen att den som väntar på operation och upplever att tillståndet försämras ska höra av sig till sin vårdkontakt, så att verksamheten kan prioritera på rätt medicinska grunder, skriver vårddirektörerna Ninnie Borendal Wodlin och Jessica Frisk.
