Socialtjänsten i Umeå har återigen fått skarp kritik från Inspektionen för vård och omsorg (Ivo). En tonårsflicka placerades vid två tillfällen i familjehem som inte var färdigutredda. Myndigheten gjorde heller ingen bedömning om flickan befann sig i omedelbart behov av skydd när orosanmälningar inkom.
Ivo har i ett beslut den 28 juli fastställt flera allvarliga brister i socialtjänstens hantering av ärendet. Förutom placeringarna i oklara familjehem framhålls att flickan inte tillgodosetts sin rätt till delaktighet. Kritiken är inte ny; redan 2021 pekade Ivo på att flickans uppenbara behov krävde kraftfullare insatser.
Hösten 2021 gjorde två socialsekreterare som tagit över ärendet en ny anmälan till Ivo. De uppmärksammade flera avvikelser och menade att chefer nonchalerat Ivos tidigare kritik. När de lyfte ytterligare oegentligheter för sina chefer åtgärdades inget. I stället fråntogs de sitt uppdrag, avstängdes och köptes slutligen ut av kommunen. De gjorde även en Lex Sarah-anmälan för att uppmärksamma Ivo på hanteringen.
Placering före utredning
Ivos utredning, som initierades av avdelning Nord men flyttades till avdelning Öst på grund av jäv, visar att den första placeringen skedde utan att någon besökt familjehemmet. Socialsekreterare hade endast haft videomöten med hemmet. Nämnden hävdar att de tagit del av utredningar från andra kommuner, men dessa dokument kom först fem dagar efter att flickan flyttat in. Enligt Ivo genomfördes väsentliga delar av familjehemsutredningen först efter placeringen.
När flickan senare omplacerades påbörjades familjehemsutredningen samma dag. Då hade inga registerutdrag inkommit och inget samråd skett med de kommuner som tidigare placerat barn där. Socialtjänstlagen kräver att nämnden informerar och samrådar med den kommun där ett barn placeras.
Systematiska brister
Fallet belyser återkommande problem i Umeås socialtjänst. Ivos senaste beslut understryker en hantering som inte säkerställde flickans säkerhet eller rättigheter. Kritiken riktas mot den övergripande handläggningen, från bristande skyddsbedömningar vid orosanmälningar till att placera ett utsatt barn i miljöer där hemmens lämplighet inte var klarlagd.
