Polisens hantering av Rönningemordet ifrågasätts skarpt efter att det dröjde fyra timmar innan en sökinsats inleddes. Under tiden hittade den anhöriga familjen avgörande bevis, vilket väcker frågor om en förlorad chans att rädda liv.
Kvinnans pappa larmade polisen klockan tio på annandagen, men en organiserad insats drog inte igång förrän klockan två på eftermiddagen. I det kritiska fönstret mellan larmet och insatsens start hade familjen själva påträffat flera viktiga fynd. Bland annat hittades offrets hörlurar, buntband och en slägga vid platsen.
Fördröjningen har lett till allvarliga frågor om polisen förlorade värdefull tid i jakten på gärningsmannen och om offret potentiellt fortfarande var vid liv under annandagen. Internt inom polisen råder tveksamhet om insatsen hanterades korrekt, trots rikspolischefens tidigare betonade princip om omedelbart agerande vid försvinnanden.
Misstänkt kunde arbeta fritt
Flera frågetecken kretsar även kring hanteringen av den misstänkte, Vilma Andersson. Trots att åklagare fattat beslut om anhållande i hans frånvaro, dröjde det till kvällen innan han greps. Under mellanliggande tid kunde han arbeta som vanligt och transportera mat till restauranger i centrala Stockholm, medan polisen hade honom under spaning.
Krav på transparens och granskning
Offrets familj har rätt att få veta vad som hände och varför polisen agerade som den gjorde. Det krävs nu en noggrann granskning av händelseförloppet för att reda ut de många frågorna. Polisen måste så snart som möjligt ge en tydlig förklaring till sina beslut och se över rutiner för att undvika liknande situationer.
