Hundratals psykvårdspatienter i Skåne har fått sina livsviktiga behandlingar brutalt avbrutna efter att Region Skåne hastigt hävt avtal med flera terapeutmottagningar. Regionen erkänner nu brister i sin kommunikation och avtalshantering, medan patienter som öppnat sig om trauma lämnas i kris.
Beslutet att häva avtalen och i vissa fall polisanmäla mottagningarna har skapat en djup osäkerhet i hela den skånska psykiatrin. Flera behandlare vågar inte längre ta emot nya patienter med Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, av rädsla för att själva bli utsatta för regionens ingripanden. Den rådande förvirringen gäller vilka krav som egentligen ställs på terapeuternas kompetens, särskilt kring den omtvistade kravet på en specifik tilläggsutbildning i traumafokuserad KBT.
Oklara krav skapar kaos
Psykologen Mano Mahal, som arbetar på en mottagning med avtal i Malmö, beskriver ett system där tydliga regler saknas. Han vittnar om att kommunikationen från regionen sällan sker skriftligt och tydligt, vilket lämnar behandlarna i ett tillstånd av osäkerhet där de får hoppas att de gör rätt. De tre mottagningar som drabbats hårdast, av med avtal och polisanmälda, har enligt regionen inte kunnat visa upp intyg på den efterfrågade tilläggsutbildningen. Men exakt vad denna utbildning ska innehålla förblir oklart, även för regionens egna chefer.
Ansvarig enhetschef Marie Månsson medger att avtalen inte är tillräckligt tydliga. Hon säger att det står att en tilläggsutbildning krävs, men kan samtidigt inte specificera vilken eller hur omfattande den ska vara. “Det kan man ju då tycka att det står ju inte tydligt i förfrågningsunderlaget. Vi behöver också arbeta på att bli tydligare i avtalet. Så det ser vi ju nu över,” säger Månsson. Detta erkännande kommer efter att skadan redan är skedd.
Patienternas tillit förstörs
Konsekvenserna av regionens agerande drabbar direkt de mest sårbara. Flera hundra patienter fick sina terapier avbrutna tvärt, inklusive patienter som inte ens behandlades för PTSD. För många innebar avbrottet ett brutet förtroende och ett trauma i sig. Psykologen Mano Mahal beskriver hur patienter som kanske för första gången öppnat upp sig plötsligt står utan stöd. “Man förlorar en tillit till att kunna öppna upp till en ny främmande person,” konstaterar han.
Enhetschef Marie Månsson beklagar att patienter drabbats men försvarar samtidigt regionens agerande med att man måste ingripa när avtal inte följs. Hon ger en bisarr motivering: “I ena änden kan det bli rätt och i andra kanske lite fel.” Detta resonemang erbjuder inget skydd för de patienter som hamnat på fel sida av regionens godtyckliga gränsdragning och nu lämnats åt sitt öde mitt i en pågående behandling.
