Statens SiS-hem har missat att klassificera allvarliga händelser som självmordsförsök och hot från personal som missförhållanden. En granskning från Barnrättsbyrån visar att myndigheten i nära hälften av fallen avfärdar rapporter genom att skylla på enskilda medarbetare, vilket experter varnar för att det kan dölja systemiska brister och lämna barn i fara under lång tid.
Av 89 beslut om misstänkta missförhållanden på SiS-hem förra året bedömdes nästan hälften inte som något fel. I flera fall har SiS motiverat besluten med att det rör sig om misstag från enskilda anställda och inte om systemfel. Detta trots att händelserna inkluderar fall där personal missat att en ungdom försökt begå självmord genom att skymta insynsluckan till ett isoleringsrum. Organisationen Barnrättsbyrån, som granskar statens barn- och ungdomsvård, lyfter nu en varning för denna praxis.
Ungdomar lämnas utan hjälp
Kritiken kommer även från de unga som varit placerade inom systemet. 16-åriga Rahima berättar att hon utvecklade självskadebeteende och gjorde flera självmordsförsök under sin placering utan att få den hjälp hon behövde. “De kontaktade inte BUP, inte läkare eller någonting och då var det en hel avdelning inklusive chefer. Så det är ett systematiskt fel, det är inte bara en personal,” säger hon. Hennes erfarenhet pekar på ett mönster där ansvaret läggs på individer snarare än på verksamheten som helhet.
Experter varnar för farlig tolkning
Inger Kjellberg, docent i socialt arbete vid Göteborgs universitet, har studerat Lexara-beslut och känner igen tendensen. Hon menar att det inte är syftet med Lexara-att göra denna typ av avgränsning. “Det ligger en fara i det, tänker jag, att bara leta efter systemfel. Om man bara gör det så kan det ju leda till att enskilda kan få lida skada under en längre tid, alltså innan problemet uppmärksammas som allvarligt,” förklarar Kjellberg. Enligt SiS egen tolkning av Lexara klassas dock endast händelser som missförhållanden om de hittar specifika rutinfel, som att de inte kollat belastningsregistret vid en rekrytering eller inte introducerat personal korrekt.
Birgitta Dahlberg, ungdomsvårdsdirektör på SiS, försvarar praxisen och säger att det inte betyder att de inte tar alla klagomål på allvar, men att alla händelser inte behöver utredas. Elin Wernqvist, generalsekreterare på Barnrättsbyrån, ser däremot ett allvarligt problem. När många personer gör liknande fel över lång tid måste man enligt henne fråga sig vilka bakomliggande orsaker som finns i systemet som får problemen att uppstå gång efter gång.
