En kvinna som flyttade in på ett stödboende i Örebro möttes av smuts, trasiga möbler och vägglöss. Tidigare anställda bekräftar problemen, medan föreståndaren förnekar allt och anklagar dem för att vilja skada verksamheten.
Annelie beskriver stödboendet som det värsta stället hon någonsin bott på. Förutom fläckiga lakan och trasiga möbler hittade hon lössangripna kläder i samma frys som maten lagrades. Hon var tvungen att flytta in i det omgjorda trevåningshuset efter årsskiftet men ville snabbt därifrån på grund av de förfärliga förhållandena. Saneringen som genomförts efter ett tidigare vägglössutbrott i augusti förra året verkar inte ha hjälpt, enligt hennes upplevelse.
Tidigare anställd bekräftar problemen
Gunilla, som tidigare arbetat på boendet, stöder Annelies beskrivning. Hon blev biten av vägglöss när hon sov i ett av rummen och fick vänta fem veckor på att något skulle göras åt saken. Hon beskriver även boendets allmänna skick som sunkigt. Deras vittnesmål pekar på ett systematiskt missförhållande där boendes hälsa och välbefinnande sätts i fara.
Föreståndaren förnekar och anklagar
Föreståndaren Johan Stetsko förnekar dock att det skulle finnas vägglöss på boendet i år och hänvisar till en assisteringsfirma som kan intyga detta. Istället för att ta vittnesmålen på allvar anklagar han de klagande för att vara ute efter att skada verksamheten. Han menar att det handlar om en konflikt mellan en tidigare medarbetare och en boende som spridit falska uppgifter.
Annelie motsätter sig denna bild och förtydklar att hennes syfte inte är att skada, utan att driva på för förändringar som kan förbättra villkoren för de som bor på boendet. Hon anser att verksamheten inte borde bedrivas på platsen förrän en fullständig sanering och städning genomförts. Fallet belyser en tydlig konflikt mellan boendes och personalens upplevelser och ledningens officiella version, där de utsattas röster riskerar att avfärdas.
