Efter ett års tvångsomhändertagande är den nioåriga flickan, känd som ”Elsa”, äntligen hemma. Föräldrarna beskriver en blandning av lättnad och djup frustration över ett system som de anser svikit dem fullständigt.
– Vi är väldigt tacksamma att hon är hemma, men det är också en oerhörd frustration kring systemet. Det är både systemet som har varit socialtjänst och domstol – men i synnerhet vården. Hur kan det få gå till så här? säger Victoria Thorstensson, flickans mamma. Fallet, som granskats i P1:s Kaliber, har uppmärksammat allvarliga brister i både sjukvårdens och socialtjänstens hantering. Trots att flickan nu fått återvända hävdar kommunen att beslutet inte innebär att de gjort något fel.
– Jag tänker att Elsas upprättelse inte är klar förrän vården faktiskt får hantera sitt ansvar, fortsätter Thorstensson. Pappan, Joacim Wiking, beskriver en familj som är utmattad av kampen. – Vi är lättade, så klart. Trötta. Man känner hur trött man är efteråt. Det känns som att man har åldrats fem år det senaste året, säger han.
Ett år av trauma och förlorad barndom
För Elsa har ett år varit en evighet. – Hon är trött. Hon sjönk direkt ner i soffan. Hon är så glad att vara hemma och att få sova hemma hos er också. En tjej som vill gå tillbaka till sina rutiner, ha frukost tillsammans, berättar Joacim Wiking. Tilliten till samhällets institutioner är nu totalt förstörd, en skada som genomsyrar familjens vardag. Rädslan för att bli misstänkliggjord igen sitter i.
– När hon flyttade hem till mig fick hon feber första veckan eller två och jag tänkte: Vågar jag ge en Alvedon, vågar jag söka vård – ringa 1177 eller fråga någon? Tilliten har försvunnit helt, säger Wiking. Mamman delar denna ständiga oro. – Det är fortfarande rädslor kopplat till hur man själv ska agera. Rädslor – kan det hända igen? Med tanke på att det inte skulle ha hänt? säger Victoria Thorstensson.
Anklagelsen om mordrisk som hänger kvar
Den ursprungliga anklagelsen – att mamman eventuellt överdrev dotterns symtom och utsatte henne för risk – väger fortfarande tungt, trots att flickan är hemma. – Vi måste fortfarande förhålla oss till den ursprungliga anklagelsen att det fanns risk att jag skulle döda Elsa – men nu får hon alltså komma hem. Hur mycket stämde egentligen där bakom? Det är ju riktigt obehagligt, säger Thorstensson. Frågan om ansvar och upprättelse är långt ifrån avslutad för familjen.
