Allvarliga brister på 17 av 21 statliga ungdomshem har avslöjats, där personalbrist leder till att ungdomar utsätts för våld, hot och bristande vård. Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, visar i en ny rapport att systemet är i fritt fall.
Den senaste tillsynsrapporten från Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) är en förödande läsning. På 17 av de 21 ungdomshem som drivs av Statens institutionsstyrelse (Sis) har allvarliga missförhållanden dokumenterats. Kärnan i krisen är en akut personalbrist som lämnar både ungdomar och personal i en ohållbar situation. Rapporten beskriver hur vård och behandling har ersatts av kaos och otrygghet.
Dagliga rutiner som väckning, skolgång och medicinering fungerar inte som de ska. Behandlingsprogram kan inte genomföras, och ungdomarna med komplexa behov blir i stället lämnade åt sig själva. Denna vakuumliknande situation skapar en fruktansvärd dynamik där risken för våld, misshandel och i vissa fall sexuella övergrepp skenar. Ungdomarna, som placerats på hemmen för skydd och vård, blir i stället offer i miljöerna som ska skydda dem.
Våld och maktövertaganden på hemmen
Ett av de mest extrema exemplen är ungdomshemmet Vemyra i Sollefteå. Där tvingades en hel avdelning stängas efter att pojkarna tagit kontrollen ur personalens händer. Ivo bedömde att det fanns en omedelbar och stor risk för att ungdomarnas liv, hälsa och personliga säkerhet skulle skadas. Situationen på Vemyra är ingen isolerad händelse utan ett symptom på den systemiska kollaps som pågår.
Personal som är på plats är ofta underbemannade och överbelastade. De saknar både resurser och verktyg för att hantera de utmaningar som uppstår. Rapporten pekar på att den ständiga krisläget leder till att personal blir utbränd och demotiverad, vilket i sin tur försvårar rekrytering och gör att befintlig personal lämnar. Det är en ond cirkel som bara förvärrar situationen.
Ett system under extrem press
Regeringen har gett Sis i uppdrag att öppna fler platser på ungdomshem för att möta ett ökat behov. Men detta direktiv kolliderar brutalt med verkligheten på hemmen: det finns ingen personal att anställa. Utan en radikal förändring av arbetsvillkor, löner och stöd kommer inte fler anställningar att lösa kärnproblemet. Det som krävs är en fullständig omställning av hur verksamheterna ledes och resurseras.
Ivos rapport visar på ett akut behov av tydlig och effektiv ledning på hemmen. Kommunikationen mellan ledning, personal och de boende har i många fall brutit samman. Transparens och ansvarstagande saknas. Personalen rapporterar att de inte har mandat eller möjlighet att genomföra den vård som är tänkt, samtidigt som ungdomarna upplever att inga vuxna tar ansvar för deras säkerhet eller utveckling.
Konsekvenserna av detta misslyckande är långtgående. Ungdomar som behöver stabiliserande vård och en chans att vända sina liv får istället sina trauma förvärrade. De utsätts för nya trauman i form av våld och övergrepp från andra ungdomar i en oreglerad miljö. Samhällskostnaden blir enorm, i form av ökad kriminalitet, psykisk ohälsa och ett brutet förtroende för statens ansvar att skydda sina mest utsatta medborgare.
