Efter Kalla faktas granskning av tvångsomhändertagandet av den överviktige tonåringen Morgan Ekelund har programmets diskussionsforum översvämmats av upprörda tittarbrev. Många vittnar om egna erfarenheter av socialtjänstens ingripanden, som de uppfattar som godtyckliga och skadliga. Kritiken riktas mot en byråkrati där det anses vara för lätt att ta barn från sina familjer och där ansvar sällan utkrävs.
”Det här var bland det värsta vi sett”, skriver signaturen Bettan på forumet. Hon och hennes man önskar Morgan all lycka och hoppas han och hans mamma nu får lugn och ro. ”Ett rejält skadestånd vore på sin plats! Socialtjänstchefen borde omgående befrias från sin tjänst!”, fortsätter hon. Andra tittare uttrycker mindre förvåning över händelseförloppet. De menar att fall som Morgans knappast är unika, utan att det är symptomatiskt för ett system som har blivit för snabbt på att omhänderta.
”Det är alldeles för lätt att omhänderta barn idag på grunder som är vaga”, skriver Eva. ”Och åtgärderna är oftast inte tillfredsställande och efterlevs inte heller när ett barn blir omhändertaget.” Peter Ekberg delar hennes ilska och riktar skarp kritik mot myndigheters ansvarsutkrävande. ”Det som gör mig mest upprörd är att ingen behöver ta ett igentligt ansvar när misstag begås från myndigheter. Och sedan de här förbannade ansvariga myndighetspersonerna som alltid skyddar sig bakom att de inte vill uttala sig i enskilda ärenden. Fy fan!!”
”Vi har råkat ut för samma behandling”
På forumet delar flera personer med sig av egna traumatiska erfarenheter av socialens ingripanden. Signaturen Ninnie beskriver en liknande situation som Morgans familj. ”Jag som mamma har blivit kränkt och blivit kallad som mamman med brister i hemmet”, skriver hon. Hennes son togs om hand enligt LVU och placerades på ett HVB-hem i fyra månader. Hon beskriver en åtgärdsplan med otydliga mål, som att hennes son skulle ”tas som en 15-åring och utvecklas”. Istället, menar Ninnie, utvecklades han negativt under placeringen. När sonen väl fick komma hem kunde socialen enligt henne inte specificera vilka de påstådda bristerna i hemmet egentligen var.
Andra tittare ifrågasätter socialens prioriteringar och metodval. Signaturen Maria anser att insatser ofta är felriktade. ”Om soc riktade sina insatser på att hjälpa familjer som behöver hjälp istället för att vara så himla kåta på att tvångsomhänderta och låsa in barn så skulle fler familjer få hjälp istf en kniv i ryggen.” Hon medger att det finns berättigade omhändertaganden, men att systemet i sin nuvarande form misslyckas med att skilja mellan fall som verkligen behöver ingripande och sådana som inte gör det.
Frågan om alternativa insatser
I diskussionen lyfts också frågan om varför socialen inte agerar i andra, kanske mer akuta fall, samtidigt som man vidtar drastiska åtgärder i situationer som den med Morgan. Sophie, en annan tittare, uttrycker chock över beslutet att tvångsomhänderta pojken. ”Förstår att man kan vara orolig för en pojke på 13 år och väger 128 kg men inte fasen tvångsomhändertar man någon då”, skriver hon. Hon föreslår att ett första steg borde ha varit att erbjuda familjen samtal med en dietist, om nu kost var den huvudsakliga oron, istället för att omedelbart gå till ett omhändertagande.
Kritiken sträcker sig också till de ekonomiska aspekterna av vårdplaceringar. Peter Ekberg nämner specifikt sina farhågor gällande vårdhemmens användning av skattemedel. ”Sedan har jag också svårt att se på när de här vårdhemmen klart och tydligt missbrukar skattemedel. Där behövs en omfattande granskning”, skriver han. Sammantaget tecknar tittarnas inlägg en bild av ett system som upplevs som både godtyckligt i sina ingripanden och bristfälligt i sitt ansvarstagande, där familjer känner sig maktlösa och kränkta.
