På äldreboendet Parkgård i Nylysahamn har stölder varit ett återkommande problem under de senaste fem åren. Trots tolv anmälda händelser har polisen valt att bara utreda två av dem. I februari försvann ett guldsmycke från 94-åriga Astrid Blom, en händelse som inte kommer att utredas vidare.
Astrid Bloms dotter, Gerd, anmälde försvinnandet av moderns guldsmycke till polisen. Polisen beslutade dock att inte inleda någon förundersökning, med motiveringen att det inte förväntas leda till att någon misstänks. Kommissarie Sverker Thorsson vid Polisens kommunikationscentral förklarar att stölder utan inbrott sällan lämnar spår eller bevisning att gå vidare med. Han erkänner samtidigt att denna hantering kan uppfattas som att det är fritt fram att begå stölder på äldreboenden.
Systematiskt misslyckande skyddar inte de äldre
Även boendets egen personal har svårt att klara upp stölderna. Misstankarna riktas ofta mot personalen, men ingen har kunnat identifieras som skyldig. Dottern Gerd har nu låst in sin mors återstående smycken för att förhindra nya förluster. Hon uttrycker en djup känsla av maktlöshet och säger att hon aldrig skulle sätta på sin mor ett smycke igen. Situationen på Parkgård belyser ett systematiskt misslyckande där äldre människors ägodelar och trygghet inte skyddas.
Polisens beslut att inte utreda majoriteten av stölderna på boendet skapar ett vakum där gärningsmän kan agera ostraffat. Det saknas både resurser och vilja från myndigheternas sida att sätta stopp för brotten. De äldre boendenas invånare blir offer för ett system som inte tar deras utsatthet på allvar. Deras egendom och integritet kränks regelbundet utan att ansvariga åker fast eller ens identifieras.
