Efter 18 år inom äldreomsorgen har Ulrika Köler, 57, sagt upp sig från hemtjänsten i Loma kommun. Hon kunde inte längre hantera den omänskliga tidspressen som hindrade henne från att ge god vård.
Ulrika Köler beskriver en vardag där hon bara hade 20 minuter på sig att hjälpa en omsorgstagare med väckning, toalettbesök, personlig hygien, påklädning och frukost. Tiden var så knapp att allt blev en stressig kamp mot klockan. Hon upplevde att hon inte kunde låta patienten vara delaktig eller arbeta rehabiliterande, vilket hon anser är en grundläggande del av en värdig omsorg. Istället blev besöken en mekanisk avverkning av uppgifter för att hinna med nästa anvisade stopp.
Kommunen försvarar systemet
Avdelningschef Liselott Nilsson Klang hävdar att tidsåtgången för varje besök sätts i samråd med personalen, baserat på den enskilda personens behov. Hon menar att det finns utrymme att justera om tiden visar sig vara otillräcklig. Hon betonar också vikten av att ta vara på omsorgstagarens egna förmågor.
Uppgivenhet och ilska
För Ulrika Köler blev skillnaden mellan teori och praktik för stor. Hon kände sig både ledsen och arg över att kommunen, enligt hennes uppfattning, väljer att göra sig av med sina invånare genom otillräcklig omsorg. Troft att chefen uttrycker samma värderingar om rehabilitering, upplevde Ulrika att det i verkligheten var omöjligt att få mer tid. Stressen och känslan av att svika de äldre blev till slut för mycket, vilket ledde till hennes uppsägning.
