En kniv genom nacken in i hjärnan. Efter en brutal misshandel för tre år sedan är Alex förlamad och lever i ständig smärta. Utredningen har stått still i åratal, och han har förlorat allt medan de misstänkta lever sina liv som vanligt.
Alex och en vän hamnade i bråk med en person en sen kväll. Fler personer anslöt och situationen eskalerade våldsamt. Alex fick en kniv i nacken. Hugget gick genom ryggraden, ryggmärgen och in i hjärnan. Han låg hjälplös på marken medan angriparna fortsatte att slå honom och förnedra honom. På video som säkerställer händelsen syns hur han blöder från nacken och inte kan resa sig, medan personer slår honom och till och med kissar på honom.
Ambulansen förde honom till sjukhus där han låg nedsövd. Skadorna var livshotande. Knivhugget orsakade en ryggmärgsskada som lämnade honom förlamad i ena sidan av kroppen, och han är nu permanent bunden vid en rullstol. Vätska läcker från hjärnan, vilket ger honom ständig huvudvärk och allvarliga minnesproblem. Alex, som var i 20-årsåldern när attacken skedde, kommer aldrig att bli återställd. Han har genomgått flera riskfyllda operationer för att lindra smärtorna, varje gång med risk för total förlamning.
Ett liv i väntan på rättvisa
Trots att över tre år har passerat är förundersökningen fortfarande inte avslutad. Detta har lämnat Alex i ett ekonomiskt och existentiellt limbo. Utan ett avslutat rättsfall kan han inte få ersättning från försäkringsbolaget. Han kan inte arbeta på grund av sina skador, men har heller ingen inkomst att falla tillbaka på. ”Jag har inget liv, vad har jag kvar? Jag har förlorat mitt liv, min hälsa, jag kan inte jobba,” säger han. Samtidigt lever de misstänkta gärningsmännen, enligt Alex, sina liv obekymrat. ”De reser och lever sitt liv fullständigt som att de inte har gjort någonting.”
Kontakten med rättsväsendet har varit kaotisk och plågsam. Först över en månad efter händelsen, när Alex precis påbörjat sin rehabilitering, ringde polisen. De meddelade att han själv var misstänkt för rån och misshandel. Polisen visste tydligen inte om hans allvarliga skador. Först då anmälde Alex själv misshandeln mot honom. Sedan dess har han fått motstridiga besked. I augusti 2025 fick han veta att ärendet var nedlagt, bara för att i april 2026 bli uppringd och ombedd att komma på förhör som misstänkt igen. ”Jag sa ’vad pratar du om’, din kollega misstänkte mig tidigare men sa sedan att det var nedlagt,” berättar Alex.
Polis och åklagare skjuter ifrån sig ansvaret
Ansvarsfrågan för den stillastående utredningen verkar oklar. Polisen uppger att det inte finns någon aktiv utredningsledare i fallet. ”Det finns direktiv i ärendet om vad som ska utföras framöver men dessa får anstå tills en ny handläggare kan ta tag i det,” skriver polisens presstalesperson och hänvisar vidare till åklagarmyndigheten. Vice chefsåklagare säger att han inte kan kommentera det specifika fallet, men bekräftar att åklagaren har påmint polisen om nödvändiga åtgärder under både 2023 och 2024, och att det finns ”ganska omfattande direktiv” sedan april 2026. Han konstaterar att ärendet inte prioriterats tillräckligt högt av polisen, samtidigt som han påpekar att ”åklagaren styr inte över polisens resurser.”
Statistiken visar en brutal kontrast. Median tiden från anmälan till beslut i misshandelsfall var 144 dagar under 2023. För nedlagda förundersökningar var den 38 dagar. För Alex har det gått över 1100 dagar. Trots att det finns videobevis och att Alex kan identifiera angriparna, rör sig ingenting. ”Jag har förlorat allt,” säger han. Hans verklighet består av smärta, huvudvärk, minnesproblem och en känsla av att ha blivit övergiven av det system som ska skydda honom.
Brist på utredare paralyserar rättsväsendet
Fallet belyser en strukturell kris inom polisens utredningsverksamhet. En ny undersökning från Polisförbundet visar att 64 procent av de utredande poliserna anser att deras avdelning inte har tillräcklig bemanning för att möta kraven. 40 procent svarar att de sällan har tillräckligt med personal, och 24 procent säger att de aldrig har det. Poliser efterlyser fler utredare, både i uniform och civila, samt specialister som finansiella analytiker och forensiker. De vill också se fler resurser till stödfunktioner så att utredarna faktiskt kan fokusera på att utreda brott. Bristen på handläggare är akut, och fall som Alexs blir lätt liggande i väntan på att någon ska ha tid att ta tag i dem, medan offrens liv hålls i väntans skruvstäd.




