Bengt ”Benke” Persson har avlidit, 61 år gammal. Han dog på korttidsboendet Lindgården efter att den dialysbehandling han var beroende av hade stoppats.
Sundsvallstidningen träffade honom dagen före hans död. Då uttryckte både Bengt Persson och hans livskamrat Katarina Ljungberg frustration över att han inte längre fick den livsviktiga dialysen. ”Får jag inte dialysen går det åt pipan”, sa han. Bengt Persson hade varit dialysberoende i flera år och befann sig på Lindgården efter en strokeoperation.
För många i Sundsvall var Bengt ”Benke” Persson mer än en profil. För människor med missbruk eller för dem som levde i utsatthet var han en medmänniska som såg bortom ytan. Han slutade aldrig tro på att ett annat liv var möjligt. Många som mötte honom under hans tid på kommunens mötesplats Slink In och på Klippangårdens härbärge har sagt att han för dem var skillnaden mellan liv och död.
Erfarenheten som gav tyngd
Bengt Perssons ord bar på en särskild tyngd, grundad i egna erfarenheter. Efter nära 20 års missbruk blev han drogfri. Han hade diabetes och visste hur mörkt livet kunde vara. Hans egen resa visade att förändring är möjlig. ”Jag tror att alla kan rätta till livet. Det kan ta tid, men det går”, sa han i en intervju.
På Slink In blev ”Benke” en institution. Han hjälpte människor med samtal och praktiskt stöd, och genom att helt enkelt finnas där. Han mötte gästerna med värme, allvar och envishet, och ansåg att alla är värda en andra, tredje och fjärde chans.
Människan bakom arbetet
Bengt Persson växte upp i Juniskär och förlorade sin mamma som tioåring. Han började missbruka i tonåren, något som senare skulle forma hans arbetsliv. Men hans liv rymde mer. Han berättade om kärleken till Katarina, om hemmet som sin borg och om film, musik, promenader, historia och politik. Där fanns också humor, smågodis, gitarrspel och omsorg om katterna. Han hade lärt sig uppskatta det ”lilla livet”.
Katarina Ljungberg uttrycker stor förtvivlan dagen efter mötet med Sundsvallstidningen på Lindgården. ”Jag vet inte hur jag ska klara det här, även om jag någonstans visste att det kunde sluta på det här sättet”, säger hon.
