Region Västernorrland hävdar att väntetiderna inom barn- och ungdomspsykiatrin minskar, samtidigt som klagomål till patientnämnden avslöjar att barn får vänta i flera år – med allvarliga konsekvenser för deras psykiska hälsa.
Statistik från regionen visar att fler patienter får ett första besök inom den lagstadgade vårdgarantin. Men kön för att få en fullständig utredning förblår lång. I augusti i år väntade nära 400 barn och unga på att bli utredda. Kristina Nilsson (S), ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden, beskriver situationen som ett misslyckande.
När SVT Västernorrland granskar klagomålen till patientnämnden framträder en tydlig och dyster röd tråd: beskrivningar av barn vars tillstånd försämrats dramatiskt under väntans tid. I ett fall har ett barn som väntat i flera år börjat självmedicinera med alkohol och uttryckt suicidtankar. Föräldern skriver i klagomålet att personalen på BUP varit välkomnande och hjälpsam, men att systemet sviktar.
Köbildning trots insatser
Regionen försöker möta utmaningen genom att hyra in psykiatrispecialister, men inflödet av nya patienter ökar stadigt. Under 2025 hade BUP i Västernorrland totalt 4 748 patienter, en kraftig ökning med tvåtusen jämfört med 2023. Kristina Nilsson konstaterar att det höga inflödet inte ser ut att avta.
Socialstyrelsens nationella riktlinjer betonar vikten av tidiga insatser utan att vänta på en färdig diagnos, samtidigt som man varnar för att fördröja de neuropsykiatriska utredningarna. Detta råd kolliderar med verkligheten i regionen, där en familj uppger att de sänt remisser i fyra år innan barnet äntligen fått en tid för bedömning.
Ett system under press
BUP:s kärnuppdrag är att utreda, bedöma och behandla psykisk ohälsa hos barn och ungdomar. Behovet av denna hjälp ökar markant, men resurserna hinner inte med. Föräldrar som vänder sig till patientnämnden uttrycker inte bara frustration över den egna situationen, utan även oro för andra familjer som befinner sig i samma knipa.
En vårdnadshavare skriver i ett klagomål att personalen på BUP säkert gör det bästa de kan med de förutsättningar de har. Samtidigt lyfter samma brev fram det akuta lidandet hos barnet. Gapet mellan intention och utförande blir allt större, och konsekvenserna för de drabbade barnen allt mer påtagliga.
