En lokal företagare frikändes från grova ekonomibrott. Men efter tidningens rapportering är skadan redan skedd. Varför skyddar medier sexualförbrytare medan företagare hängs ut? frågar en kritiker.
Tingsrätten frikände en företagare i Borås från grova ekonomiska brott. Men för personen kom frikännandet för sent. Vilket pris hade personen redan tvingats betala efter att ha blivit utpekad i Borås Tidning? I en stad av Borås storlek räcker det med få uppgifter – namn, ålder eller verksamhet – för att personen ska gå att identifiera i det lokala samhället och näringslivet.
Fallet aktualiserar en djupt orättvis dubbelmoral inom svensk pressetik, enligt kritikern. Han ifrågasätter varför det görs så stor skillnad mellan personer i den journalistiska bedömningen. När det gäller grova vålds- och sexualbrott är pressen närmast minutiöst återhållsam. Namn maskas, ansikten pixlas och bostadsorter beskrivs i ytterst vaga ordalag. Denna försiktighet består ofta även efter en fällande dom, med hänvisning till den dömdes framtida återanpassning.
Allmänintresse försvinner vid friande dom
Men för en lokal företagare eller företagsledare tycks etiska hänsyn försvinna, enligt kritiken. Då tycks det räcka att åtal väcks för att personen ska hängas ut offentligt. Motiveringen brukar vara ett ”stort allmänintresse”. Men var tar det allmänintresset vägen när domstolen senare friar den åtalade? En friande dom raderar inga digitala spår. Den återupprättar inte ett livsverk som kan ha krossats på några veckor. Affärsrelationer har brutits, banklån kan ha sagts upp, kunder har vänt ryggen till och familjen har stigmatiserats. För en företagare är det personliga ryktet hela grunden för verksamheten.
Chefredaktörens svar: Varje fall är unikt
Borås Tidnings chefredaktör Victor Fridén svarar att kritiken lyfter en viktig fråga. Han konstaterar att en brottsmisstanke kan få stora konsekvenser även för den som senare frias, något publicister alltid måste ha med sig. Men han delar inte bilden av en dubbelmoral. Varje beslut om namnpublicering är unikt och föregås av en noggrann avvägning mellan allmänintresse och publicitetsskada, enligt Fridén. Bedömningen påverkas av mer än vilket brott någon misstänks för. Den centrala frågan är vad allmänheten har ett berättigat behov av att få veta.
Han tar som exempel att en företagares verksamhet kan beröra många människor. I det aktuella fallet handlade det om en av stadens mest inflytelserika fastighetsägare som åtalades för grova brott. Är man en samhällsaktör i en sådan position kan man behöva stå till svars för det man anklagas för, menar Fridén. Att personen sedan frias innebär inte att det var fel att rapportera om åtalet. Det ställer dock höga krav på att tidningen också rapporterar om frikännandet, vilket Fridén säger att BT har gjort.
Samtidigt kan det finnas starka skäl att skydda identiteten på någon som dömts för ett allvarligt brott, inte minst av hänsyn till brottsoffer och anhöriga, säger chefredaktören. Pressetik handlar inte om att skydda den som begått ett grovt brott eller att straffa den som misstänks för ett annat, säger han. Den handlar om att kunna motivera varje publicistiskt beslut utifrån allmänintresse, ansvar och hänsyn till dem som berörs. Journalistik ska tåla att ifrågasättas, men mediernas uppgift är varken att döma eller fria människor, utan att ge läsarna relevant och korrekt information, avslutar Fridén.
