Ett halvår efter att en familj på Södersjukhuset fick hopp om en ny asylprövning lever de fortfarande i total ovisshet. Migrationsverkets handläggning har stannat av, trots upprepade intervjuer och ett brett folkligt engagemang.
Zahra Kazemipour och Afshad Joubeh, båda anställda på Södersjukhuset i Stockholm, skulle med sina två barn utvisas till Iran i januari. Efter medial uppmärksamhet och stora manifestationer beslutade Migrationsverket att ge familjen en ny asylprövning. Sex månader senare finns fortfarande inget besked.
– Vi lever i total ovisshet, säger Zahra Kazemipour. Familjen har träffat handläggare på Migrationsverkets kontor i Göteborg vid flera tillfällen. Både föräldrarna och barnen har blivit intervjuade. Processen är dock inte klar, och enligt Zahra krävs ytterligare fyra timmars samtal med hennes man Afshad. Anledningen är oklar.
Ett liv i limbo
– Vi har levt i rädsla och osäkerhet i snart tio år, säger Zahra Kazemipour. Familjen kom till Sverige 2016. De fick avslag i asylprocessen 2022, beviljades sedan arbetstillstånd 2023, fick åter avslag 2025 och befinner sig nu i ännu en väntan. Under tiden har Zahra nästan avslutat sin utbildning till legitimerad sjuksköterska, en framtid som hänger i luften.
– Jag har fått väl godkänt på kurserna, nu är det bara de sista timmarna kvar, säger hon och skiner upp vid tanken. På hennes namnskylt står fortfarande ”sjuksköterskestudent”. Den ovissheten genomsyrar vardagen. De försöker leva som en vanlig familj, men det har varit svårt under en åtstramad migrationspolitisk era som familjen beskriver som allt hårdare.
Medborgaraktion utan svar
Efter medierapporteringen i vintras har ett nätverk av stöd aktiverats. Eli Vindes, vars barn går i samma klass som familjens dotter, är en av dem. – Vi är en föräldragrupp som har engagerat oss. Vi har försökt bistå med det vi har kunnat. Manifestationer, demonstrationer, namninsamling. Bistått med uppgifter till deras advokat, säger hon.
Engagemanget grundas i medmänsklighet, en kvalitet som Vindes anser vara avgörande. Trots detta har processen varit trög. – Det har gått ett halvår och de lever i stor ovisshet. Och får inga besked om när de ska få ett besked. De har levt så här i snart tio års tid, konstaterar hon.
Skam över systemet
Stephan Serenius, överläkare på Södersjukhuset, har också tagit familjens parti. Han ser en försämrad situation i samhället, med hänvisning till tonårsutvisningar. – Jag sa väl det redan för sex månader sedan, men det är en brist på medmänsklighet, en brist på värdighet. Jag tycker det är så otroligt cyniskt, säger han.
När nyheten om omprövningen kom tändes ett hopp. – Man tänkte att de kanske ändå skulle ta sitt förnuft till fånga. Men sen har det ju bara blivit värre känns det som. Det man känner egentligen är att man skäms. Det här landet blev känt en gång i tiden för en medmänsklighet och en humanistisk människosyn. Och för att hjälpa människor som kommer från länder som är mindre bemedlade än vad vårt är. Men som det är nu. Jag skäms verkligen. Det känns jobbigt.
På Södersjukhuset avslutas ännu en arbetsdag för Zahra och Afshad. Ytterligare ett dygn har passerat i väntan på ett besked från Migrationsverket, ett besked som skulle kunna ge trygghet eller förstöra det liv de byggt upp under ett decennium.
