Vem ska ta hand om Sveriges allt fler adhd-patienter? Vården är mitt i ett skifte med nya riktlinjer som höjer tröskeln för att få en adhd-diagnos. Under tiden sparar 34-åriga Johanna ihop till en privat utredning.
När Johanna ska gå och lägga sig är det som att hon hör fyra olika podcasts i huvudet samtidigt. Det lilla gröna radhuset där hon bor med sin man är också hem till två kaniner, en katt, två ökenråttor och en katarinaparakit. Alla är räddningsprojekt. De surrande tankarna har alltid gjort det svårt för henne att sova. Hon klarar jobbet, men har också varit nära utmattning. Hon misstänkte adhd och vände sig till vården, där hon fick träffa en psykolog och en arbetsterapeut som trodde samma sak. Men sedan fick hon beskedet att hon fungerade för bra i vardagen för att utredas.
– Det jag verkligen reagerade på var att de sade att de är ganska säkra på att jag har adhd, men, tyvärr, jag godkändes inte för en utredning, säger hon. Hon är inte ensam om att få den sortens besked. Psykiatrin runt om i landet är pressad. Den stora ökningen av adhd-diagnoser på senare år är ”systempåverkande”, enligt Statens medicinsk-etiska råd.
Konstig ökning sätter press på vården
Professor Sven Bölte leder oss genom korridorerna på Barn- och ungdomspsykiatrins forsknings- och utvecklingscentrum i Stockholm. – Alla är nog överens om att någonting konstigt händer, säger han. Han är föreståndare för kompetenscentret KIND för autism och adhd. Det som är ”konstigt” är att antalet adhd-diagnoser fortsätter att öka. Under de senaste 20 åren har ökningen bland barn i Sverige varit ”exceptionell”, enligt Socialstyrelsen. Diagnoserna blir fler i alla åldersgrupper. En kvarts miljon svenskar tar läkemedel för adhd.
– Ska vi vara mer brutala, höja tröskeln till diagnos och stödinsatser? Det blir en samhällsfråga, menar Sven Bölte. – Vad ska offentlig sektor erbjuda, vad tycker man att individer ska klara själva? 70 procent av läkarbesöken i barn- och ungdomspsykiatrin handlar om adhd, enligt Socialstyrelsen. Myndigheten varnar för att det kan tränga undan hjälpen till andra med mycket svåra problem. Vården är ojämlik och ofta otillräcklig, och skiljer sig åt mellan regionerna för alla åldersgrupper. På vissa håll kan kön till en adhd-utredning vara flera år lång.
Nya riktlinjer: hjälp utan diagnos
Nya nationella riktlinjer är tänkta att ändra på det. – Man ska inte behöva invänta en diagnos för att få hjälp, säger Johan Söderlund, psykiatriker i den nationella arbetsgruppen för adhd och autism. Gruppen har tagit fram ett nytt stöd för hur vuxna patienter som söker vård för adhd-symptom bör prioriteras. Konkret betyder det att fler ska kunna erbjudas hjälp på vårdcentraler och rehabmottagningar, utan att utredas för en adhd-diagnos eller få adhd-läkemedel. Det ska ge dem med större behov snabbare tillgång till den specialiserade vården.
– Många av de problem som människor söker hjälp för kan också förklaras utifrån olika typer av stresstillstånd eller att det finns orimliga krav och förväntningar i livet och samhället, säger Johan Söderlund. I vuxenpsykiatrin i södra Stockholm uppskattar han att 80 procent av remisserna handlar om adhd. Samtidigt har omsättningen hos privata företag som erbjuder korta väntetider för den som har råd ökat med 300 procent på sex år, enligt Vårdanalys. Om fler får hjälp utan diagnos skulle köerna minska och därmed också behovet av privata diagnosföretag, säger han.
Diagnos som resursfördelare
Sven Bölte har sett familjer få hela sina liv förändrade till det bättre av adhd-medicin. Länge fanns en oro för att för få fick hjälp. Han menar att diagnoser alltmer har börjat fungera som ett sätt att fördela resurser i samhället. – I dag behöver man en diagnos för att få förståelse, hjälp och stöd. Samtidigt har samhället blivit snabbare och mer komplext, det ställs andra typer av krav än förut i arbetslivet. I skolan läggs större ansvar på elever att styra sin egen inlärning.
Diagnoserna samspelar med de samhällsförändringarna, säger Sven Bölte. – I dag verkar det vara så att fler människor hamnar i en situation där deras sätt att fungera inte går ihop med omgivningens krav. Psykiatrin vill inte göra psykiatri av alla människor, säger han. Därför är det viktigaste kriteriet hur vardagslivet påverkas. – Människor ska kunna vara lite som de är. Men när det finns risk att vara annorlunda leder till att man inte klarar av familjelivet eller skolan eller att man skadar andra eller sig själv, då måste man agera.
Ett liv lappat med mediciner
Efter beskedet att hennes adhd-utredning inte skulle fortsätta hamnade Johanna i en djup depression. När hon fick tankar på att ta sitt liv vände hon sig åter till vården och fick börja ta ett antidepressivt preparat. Nu tar hon fyra olika mediciner: antidepressiva, ångestdämpande, sömnmedel och ett läkemedel som inte är narkotikaklassat och som kan ges mot adhd. Hennes husläkare kan skriva ut det utan diagnos. Johanna tycker att läkemedlet hjälper henne att koncentrera sig och slutföra saker.
– Jag känner mig fri i alla mediciner, vilket är sjukt. Jag tänker: har folk det såhär gratis? Är de såhär lyckliga och kan fokusera, utan läkemedel? Ändå känns medicinerna som ett sätt att lappa och laga. Hon undrar om en adhd-diagnos skulle kunna innebära en tablett i stället för fyra och tillgång till bättre experthjälp för att reda ut livet. I journalen står det att hon inte beviljas en adhd-utredning ”pga ingen funktionsnedsättning”. – Det är många saker som jag klarar. Till exempel klarar jag min hygien, jag klarar att städa, att handla, att ta hand om mina djur. Jag har ett jobb, jag kan sköta min ekonomi, säger hon. Det är sådana saker vården tittar på.
– Jag fungerar ju inte bra. Det är alltid på bekostnad av någonting annat, säger hon. DN har pratat med flera personer som fått höra i primärvården att de troligen har adhd. Sedan har psykiatrin avvisat remissen eftersom de fungerar för bra i livet för att utredas.
Regionerna provar olika vägar
På olika håll i landet förändras vården för att möta adhd-patienterna. Region Skåne provar nu snabba bedömningar på bara ett eller två besök. Region Östergötland beslutade nyligen att specialistpsykiatrin bara ska utreda personer med medelsvår till svår problematik vid adhd. I Kronoberg arbetar de intensivt med att omsätta de nya riktlinjerna för prioritering i den kliniska vardagen, säger Sandor Eriksson, områdeschef för psykiatri i regionen. Psykiatrin kan inte förändras på egen hand. Alla, från vårdcentraler till brukarföreningar, behöver vara med.
– Det kommer att ta lång tid att skapa någon slags konsensus om vilka man ska utreda och vilka man inte ska utreda, säger han. Även i Västmanland jobbar vuxenpsykiatrin med att få till ett bra samarbete med primärvården, säger Mårten Tyrberg, psykologiskt ledningsansvarig i regionen. Det händer att de inte tar emot diagnoser från privata företag. – Bedömningarna från en del av de privata aktörerna är alldeles för dåliga. Och det gör ju att patienten hamnar i kläm.
Sparar till privat utredning
Johanna planerar att spara lite pengar varje månad till en privat adhd-utredning. Den kan kosta mellan 20 000 och 40 000 kronor. – Det blir ju en klassfråga, för jag har inte råd med det egentligen. Att sälja fonderna hon fick på sin 18-årsdag kan hjälpa till. Men hon är också orolig för att den offentliga vården ändå inte ska acceptera en privat diagnos. – Sedan hör man att en del vill bli av med sin diagnos, och att det också ska vara jättesvårt. Det känns bara så himla utmattande.
