En intern kartläggning från Statens institutionsstyrelse (SiS) avslöjar att var tredje isolering av barn på SiS-hem hade kunnat undvikas. Kritiken mot bruket av avskiljning har varit långvarig och hård, både nationellt och internationellt.
Isolering, eller avskiljning som det formellt kallas, är en metod som personal på SiS-hem får använda när ett barn blir våldsamt och inget annat hjälper. Barnet förs då mot sin vilja till ett rum och hålls isolerat tills det lugnat sig. En fördjupad analys av cirka 600 fall från delar av förra året visar nu att i en tredjedel av dessa situationer hade ingripandet kunnat undvikas om personalen agerat annorlunda. Enligt institutionschef Jonathan Eliasson, som genomfört kartläggningen, har personal ofta agerat för snabbt och använt isolering som första, snarare än sista, utväg.
Ökande trend trots omfattande kritik
Antalet isoleringar har ökat över tid. Under de senaste tre åren har SiS genomfört drygt 2800 avskiljningar. Trenden går alltså uppåt, trots återkommande och skarp kritik från flera myndigheter och barnrättsorganisationer. Det är framför allt flickor som drabbas, och en liten procent av dessa står för nästan hälften av alla isoleringar. Detta pekar på ett systematiskt misslyckande i att hantera särskilt utsatta individer på ett adekvat sätt.
Systemfel och bristande kompetens
Generalintendent Martin Wahlfridsson medger att det finns ett utvecklingsarbete att göra och att SiS nu ska ta fram en handlingsplan för att minska antalet isoleringar. Planen ska formuleras snabbt, enligt honom. För att adressera problemet vill ledningen bland annat samarbeta mer med psykiatrin och arbeta förebyggande. Det handlar om att stärka personalens kompetens kring neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och ge handledning av psykologer. Dessa åtgärder framstår dock som reaktioner på ett redan uppenbart och dokumenterat systemfel där barn har utsatts för onödiga ingripanden.
