Flera år av svår mobbing gjorde Frida till hemmasittare. Skolans insatser bedöms ha varit otillräckliga för att stoppa det långvariga lidandet.
Fridas skolgång bröts redan i årskurs sex. Systematisk mobbing med fokus på hennes utseende och spridning av falska rykten ledde till att hon knappt alls var i skolan under sexan och sjuan. I åttan och nian var närvaron endast kortvarig. Mobbingen utlöste en djup depression och social ångest som gjorde att hon inte kunde lämna hemmet utan att få panikattacker varje morgon. Varje skoldag slutade ofta med att hon ringde sin mamma från skoltoaletten, gråtande och bad om att bli hämtad.
Hon är en av tusentals elever i Sverige som klassas som hemmasittare. En undersökning från P4 visar att höstterminen 2025 var omkring 15 000 grundskoleelever frånvarande halva terminen eller mer. Frida säger att hon visserligen fick någon form av hjälp av skolan, men menar att skolpersonalen generellt saknar tillräcklig kunskap för att hantera elevers psykiska ohälsa. Hon efterlyser mer kompetens kring diagnoser som ADHD och autism och ett större fokus på måendet, inte bara på ämneskunskaper.
Skolans misslyckande lämnar långvariga spår
Trots att hon missat stora delar av undervisningen lyckades Frida klara de nationella proven i nian. Hon har nu börjat gymnasiet i en annan kommun, men bär fortfarande på svåra minnen. Att börja på ny skola var en stor utmaning. Mycket av det hon varit med om sitter kvar. Hon beskriver att hon trots allt växt som person genom erfarenheterna, men att valet att byta skola var nödvändigt – annars hade hon inte klarat av att fortsätta.
