Socialtjänstens omhändertaganden av barn har väckt allmän ilska. Kritiken växer mot en myndighet som anklagas för att istället för att stödja familjer, aktivt splittrar dem. Flera fall där barn tas på tveksamma grunder har fått människor att demonstrera på gator och torg.
Det är inte en fråga som enbart berör specifika grupper; svenska familjer i alla samhällsskikt drabbas. Kärnan i kritiken är att socialtjänsten borde lägga sina resurser på att stärka hemmen, inte på att separera barn från deras föräldrar. I många fall har föräldrar med diagnoser eller funktionsnedsättningar setts som en automatisk risk, vilket lett till att familjer placerats på stressiga utredningshem. Denna miljö beskrivs som skadlig för både barn och föräldrar, där det bästa stödet ofta skulle kunna ges i den egna hemvisten.
Anställda på socialtjänsten är ofta unga och saknar egna barn, vilket ifrågasätts. Det finns rapporter om att myndigheten ställer högre krav på biologiska föräldrar än på fosterhem. Barnen som placeras mår ofta mycket dåligt av separationen och av att leva med främlingar. På SiS-hem kan barn med helt olika bakgrunder och problem tvingas bo tillsammans, vilket skapar en riskfylld miljö där olyckor lätt kan inträffa. Kritiker menar att fel personer ofta arbetar med dessa känsliga uppdrag.
Ett system i strid med lagen
Socialtjänsten förväntas följa Socialtjänstlagen och Barnkonventionen. Artikel 23 i konventionen är tydlig: föräldrar med funktionsnedsättning har rätt till stöd för att kunna ta hand om sina barn, inklusive hemstöd. De får inte diskrimineras i familjefrågor, och barn får aldrig tas från sina föräldrar enbart på grund av en funktionsnedsättning. Ändå sker detta regelbundet, vilket visar på ett system som bedömer förflutet istället för att se nuets behov och möjligheter.
Krav på politisk handling
Riksdagen och de statliga myndigheterna måste ta dessa anklagelser på allvar. Det rör barns grundläggande rätt till sin familj och föräldrars rätt att inte diskrimineras. Det behövs en genomgripande granskning av praxis, ökade resurser för förebyggande insatser i hemmen, och en säkring av att rätt kompetens finns på rätt plats. Systemet måste återfokusera på hjälp, inte påverka.
