Med två packade resväskor står Nardine, 21, på Arlanda. Hennes mamma gråter bredvid. Efter fyra år i Sverige tvingas hon nu utvisas till Egypten, en konsekvens av de så kallade tonårsutvisningarna. Allt hon byggt upp – studier, jobb, ett liv – ska lämnas.
Flygbiljetten köptes för veckor sedan, ett köp hon knappt trodde skulle bli av. Ända till fredagen höll hon ett svagt hopp om att något skulle vända. Sedan fick hon inse verkligheten och började packa. Dörren till hennes rum i familjens bostadsrätt i Huddinge stängdes för sista gången. Avskeden med vännerna är avklarade.
Nardine var en av de unga som drabbades av utvisningshotet redan i våras. Hon kom till Sverige för fyra år sedan tillsammans med sin mamma Demiana, som nu har uppehållstillstånd och jobbar inom äldrevården. Mamma Demiana bär på skuldkänslor och undrar om hon gjorde fel som förde sin dotter hit. Bonuspappan Raed, svensk medborgare i över 30 år, kör taxi och jobbade extra för att nå de höga lönekrav som ställs för anhöriginvandring. Det räckte inte.
“Hon har inte tagit en krona”
“Sen Nardine kom har hon studerat, arbetat, betalat skatt. Vi har alltid gjort allt rätt och respekterat det här landet. Hon har inte tagit en krona från Sverige. Varför sa de inte bara nej på en gång, i stället för att nu splittra vår familj?” säger Raed. Han menar att Sverige har förstört deras liv. Nardine har pluggat upp betyg på Komvux och jobbat extra på en restaurang i Stockholms innerstad. Hennes dröm var att söka till tandhygienistprogrammet på Karolinska Institutet eller bli tandläkare.
I Egypten väntar ingenting. Några trångbodda släktingar finns, men de kan inte försörja henne. Hon har inget nätverk, inga vänner. Att som ensam, kristen kvinna ska försöka bygga ett liv där anses vara en omöjlig uppgift av familjen. “Jag utvisas inte för att jag är kriminell eller för att jag gjort något fel, utan bara för att jag fyllde 18. Därför ska jag lämna min mamma, som jag levt med jämt, hon har varit allt för mig,” säger Nardine.
En oviss framtid
Enligt Migrationsverkets handläggare kan hon söka om uppehållstillstånd på nytt från Egypten. Nardine är dock tveksam. Hon tror inte hon kan uppfylla de höga lönekraven för ett arbetstillstånd, som ligger på nästan 34 000 kronor i månaden. Avgångshallen på Arlanda kan vara det sista hon ser av Sverige. När eller om hon kan återvända är oklart.
Planet mellanlandar i Istanbul innan det fortsätter mot Alexandria. “Det är mycket som är oklart, jag kan inte riktigt tänka klart. Jag vet bara att jag ska ta min väska nu och resa iväg,” säger Nardine. Känslan är att allt hon byggt upp har försvunnit. Frågan om hon någonsin får se Sverige igen hänger kvar i luften, obesvarad.
