En granskning från Sveriges Radio avslöjar systemiska brister inom hemtjänsten som direkt har lett till dödsfall. Förra året anmäldes 31 dödsfall till IVO för misstänkta missförhållanden. I nästan var tredje fall följdes inte de rutiner som ska skydda omsorgstagarna.
Offret är 84-åriga Laila Eriksson från Umeå, som frös ihjäl i en snödriva utanför sitt hus. Hemtjänstpersonalen hade en planerad tid för besök, men när hon inte öppnade dörren åkte personalen vidare utan att larma eller sätta in rutiner för att kontrollera hennes välbefinnande. Dottern Malin Eriksson fick själv ta emot det chockande samtalet på juldagen, när hemtjänsten till slut undrade var hennes mor fanns. “Och jag skriker nästan bara rakt ut”, berättar hon.
Granskningen visar att detta inte är ett isolerat fall, utan en del av ett större mönster av institutionellt svikt. Rebecka Strandell, socionom och lektor i socialt arbete vid Stockholms universitet, bekräftar bilden av en krisartad verksamhet. “Granskningen är ett exempel på allvarliga brister i hemtjänsten och omsorgens kvalitet”, säger hon.
En extremt pressad verksamhet
Enligt Strandells forskning är hemtjänsten en extremt pressad verksamhet med ständig underbemanning, höga sjukskrivningstal och en ständig ström av vikarier. Tidspressen är enorm. En hemtjänstpersonal gör i genomsnitt 18 olika besök under en arbetsdag, varav hälften är 15 minuter eller kortare. För omsorgstagarna innebär detta kaos och brist på kontinuitet. I genomsnitt möter en hjälptagare 16 olika personer under en tvåveckorsperiod.
40% av personalen arbetar varje dag underbemannad, och över hälften är oroliga för att den låga bemanningen innebär en direkt risk för de äldre de ska vårda. När det gäller de specifika rutinerna för att hantera situationer där en person inte öppnar dörren, pekar Strandell på ett system av brister. Socialstyrelsens öppna jämförelser visar att majoriteten av kommunerna har riktlinjer, men dessa följs ofta inte.
Rutiner som inte följs
Anledningarna är flera: personal känner inte till rutinerna, eller har inte de förutsättningar som krävs för att följa dem på grund av den extrema tidspressen. Vikarier som inte har tillräcklig introduktion eller kunskap sätts in i kritisk vård. “Poängen här är att det är en verksamhet som är underfinansierad, slimmad och underbemannad med kassavillkor”, konstaterar Strandell. Dessa villkor gör det i praktiken omöjligt att garantera säker vård.
I vissa kommuner saknas tydligen ens grundläggande rutiner för dessa livsviktiga situationer. Kommunerna har det yttersta ansvaret enligt Socialtjänstlagen för att säkerställa kvaliteten på hjälpen, men detta ansvar sviktar systemiskt. Strandell beskriver äldreomsorgen som undervärderad och underfinansierad, ett systemproblem som kräver genomgripande förändringar.
Utan förbättrad finansiering, högre bemanning, bättre kontinuitet och förbättrade arbetsvillkor som ger personalen tid att göra ett bra arbete, kommer allvarliga brister och dödsfall att fortsätta. Granskningen från P4 visar med brutal tydlighet de mänskliga konsekvenserna av ett system i kollaps. Offren, som Laila Eriksson, blir de slutgiltiga bevisen på ett omsorgssystem som har misslyckats med sin mest grundläggande uppgift.




