Kristinehamns kommun avslutar två viktiga samarbetsavtal: ett med Brottsofferjouren Östra Värmland och ett med hemlösorganisationen Värme och Vila. Brottsofferjouren beskriver beslutet som en chock och varnar för omfattande negativa konsekvenser.
I ett pressmeddelande från Arbete, kompetens och välfärdsförvaltningen (AKV) meddelar kommunen att två så kallade IOP-avtal, en form av samverkansavtal, inte förnyas. Avtalen gäller stöd till Brottsofferjouren Östra Värmland och härbärget Värme och Vila. Kommunen motiverar beslutet att avsluta samarbetet med brottsofferjouren med att ett IOP inte längre anses vara den mest ändamålsenliga samverkansformen.
Monica Rudskog, ordförande för Brottsofferjouren Östra Värmland, fick beskedet i ett mejl från AKV:s processchef. Hon säger att beskedet kom som en chock. Kommunen uppmanar nu föreningen att i stället söka föreningsstöd, enligt Rudskog.
Utvärdering visade att kommunen misslyckades
Monica Rudskog är starkt kritisk till motiveringen. Hon hänvisar till en utvärdering av samarbetet, som visade att brottsofferjouren uppfyllde alla sina åtaganden medan AKV bara uppfyllde några. Enligt Rudskog anser kommunen att det är en anledning att avsluta samarbetet helt, eftersom kommunen själv inte kan leva upp till kraven. För brottsofferjouren är det ingen logisk förklaring.
Rudskog varnar för att ett avslut kan få långsiktiga och mycket omfattande konsekvenser. Om föreningen inte får pengarna, vare sig via IOP eller föreningsbidrag, riskerar den att inte kunna ha anställda. Utan anställda saknas samordning av verksamheten, vilket i sin tur innebär att föreningen inte kan leva upp till EU-direktiven för brottsofferstöd. Då skulle föreningen vara tvungen att lägga ner.
Kommunen: Vill fortsätta samarbeta
Torbjörn Falk, förvaltningschef på AKV, förtydligar att beslutet att inte teckna ett nytt IOP inte betyder att kommunen vill avsluta samarbetet med Brottsofferjouren. ”Vi har tagit ställning till den IOP-ansökan som vi har fått in. Det är den vi har sagt nej till, men vi är absolut intresserade av att ha ett samarbete med Brottsofferjouren”, säger Falk.
På frågan om risken att föreningen lägger ner utan stödet svarar Falk att ansökan inte innehöll några sådana krav och att det inte kan vara kommunens perspektiv. Han säger att man har diskuterat alternativa lösningar, som föreningsbidrag. Falk motiverar också beslutet ekonomiskt: ”Kostnaden för samverkan med Brottsofferjouren är hög i jämförelse med andra kommuner i landet och den kostnaden kan inte rättfärdigas gentemot ordinarie verksamhet.”
Monica Rudskog pekar dock på de bredare effekterna av en eventuell nedläggning. Hon påpekar att brottsofferstöd också är brottsförebyggande arbete. Om verksamheten försvinner kan det enligt henne få negativa konsekvenser för Kristinehamn i stort.
