Bakom succén med Tomas Ledin på Ingesunds musikhögskola finns en historia om stort missnöje. Studenter beskriver en utbrett dålig arbetsmiljö med orimliga krav och ett otrevligt bemötande från dirigenten Peter Nordahl.
Violinisten Emma Sundén, 22, var konsertmästare i projektet. Hon beskriver samarbetet med dirigenten som utmanande och som något som skapade en negativ upplevelse för i princip hela orkestern på 40–50 personer. Kraven har varit orimligt höga och anpassade efter en professionell ensemble, trots att dirigenten visste att han arbetade med studenter.
Redan under den första repetitionsdagen blev tonen negativ. Trots att skolledningen pratade med honom om att ha en trevligare ton återkom det otrevliga bemötandet. Flera orkestermedlemmar kände sig illa behandlade. Kritiken upplevdes som utpekande och saknade konkreta lösningar. Det skapade en otrevlig arbetsmiljö där många inte mått bra.
Konstruktiv kritik saknades
Emma Sundén lade ner mycket tid på förberedelser och anordnade flera stämrep, något hon inte upplevde att dirigenten uppskattade. Inför konserthelgen frågade han nedlåtande om de haft några stämrep över huvud taget. När hon svarade fick hon till svar: ”det märks”. Efter slitiga timmar av arbete kändes det inte kul, säger hon.
Hon understryker att studenter vanligtvis kan ta konstruktiv kritik från lärare och dirigenter, men att det här blev något annat. Feedbacken bestod ofta av kommentarer som ”ni spelar falskt”, utan förslag på hur man skulle bli bättre. Stämningen mellan studenterna var dock bra, och de fick lyfta varandra genom den negativa upplevelsen.
Dirigenten sänkte stämningen inför sista konserten
Efter lördagens konsert i Arvika reagerade orkestern på dirigentens feedback. Han hyllade Tomas Ledin inför alla, för att sedan säga att orkestern dragit ner honom och förstört hans framträdande. Det hände inför den sista konserten och stärkte inte självförtroendet. Emma har svårt att tro att Ledin själv skulle tycka så och konstaterar att artisten varit väldigt trevlig och bara sagt positiva saker.
En annan händelse som skakat orkestern var petningen av en yngre medlem. Studentens instrument gick sönder under en konsert, en ren olyckshändelse. Trots att studenten senare fullföljde med ett lånat instrument petades hen inför den tredje och avslutande konserten i Karlstad. Beskedet kom vid ett på natten.
En annan person med koppling till projektet bekräftar bilden och kallar petningen förkastlig. Personen har också sett hur dirigenten käftat emot och varit otrevlig mot förslag från orkestern, samt visat missnöje och gjort miner under konserterna.
Skolan agerade ryggradslöst
Enligt uppgifter ska skolan ha föreslagit att den petade studenten skulle vara med i Karlstad och att en inhyrd professionell musiker skulle ta hand om solon. Dirigenten Peter Nordahl tyckte inte att det var ett bra upplägg. Att skolan lät det hända beskrivs som ryggradslöst. De andra i orkestern informerades inte förrän de var på plats, något Emma Sundén tror berodde på oro för att de annars inte skulle ha följt med.
Den petade studenten ska ha mått mycket dåligt. Emma Sundén säger att händelserna har satt spår och att det känns jobbigt att få mycket kritik på ett otrevligt sätt. Hon tycker inte att man beter sig så mot andra människor. Det är särskilt tråkigt för nya studenter på skolan.
Emma Sundén, som själv har vikarierat i professionella orkestrar, tror inte att dirigenten har velat ge dem en försmak av den professionella världen, eftersom det inte brukar vara så. I ett professionellt sammanhang hade det kanske varit annorlunda, men inte i ett utbildningssammanhang, säger hon.
Hon betonar att den här negativa upplevelsen inte är representativ för hennes tid på Ingesund, där sammanhållningen och lärarna har varit jättebra. Projektet med Ledin var det enda dåliga. Hon upplever att publiken varit nöjd, liksom orkestern, Tomas Ledin och skolledningen. Det är bara Peter Nordahl som inte har delat den åsikten.
