Morden på tre åttaåringar i West Memphis 1993 ledde till en av världens mest kända rättsskandaler. I en ny roman skildrar Titti Persson hur fördomar och moralpanik fällde tre oskyldiga tonåringar.
Utredningen körde snabbt fast. En giftig blandning av rykten, falska vittnesmål och religiös fundamentalism fick polisen att låsa sig vid ett spår som byggde på förutfattade meningar. Tre ungdomar pekades ut som skyldiga till morden, som påstods ha satanistiska förtecken.
Ungdomarnas perspektiv
I Titti Perssons roman ”Djävulen i West Memphis” flyttas fokus till de anklagades liv. Särskilt Damien Echols, som utpekades som den ledande figuren, pendlade mellan uppgivenhet och högmod. Hans identitet som outsider – en missanpassad hårdrockare med intresse för det ockulta – förstärktes av omgivningens reaktion. Genom att spela med i förskräckelsen gjorde han sin situation värre.
Myndigheterna förstod inte subkulturens koder och symboler. De tre ungdomarna, som levde i fattigdom i trailer parks med missbruk och våld nära inpå, framställdes som monster. De trodde inte att anklagelserna var allvarligt menade.
Samhällshysteri och research
Hela samhället i West Memphis drogs in i en hysteri som växte till en lynchstämning. Persson har gjort grundlig research, bland annat genom besök på plats, och bygger boken på förhörsprotokoll, domar och intervjuer. Hon gestaltar materialet i en medryckande skildring av utsatthet och vuxenvärldens hyckleri.
Romanen fungerar som en spännande thriller för unga läsare, men är samtidigt en skildring av hur fördomar kan få förödande konsekvenser. Handlingen bygger till stor del på verkliga uttalanden, men innehåller också fiktion och fantasi.
